En av alla de egenskaper jag beundrar hos min mamma är hennes till synes outtömliga tålamod. Ett bevis för detta är en i det närmaste ovärderlig gåva jag fick av henne för någon vecka sedan.
Spetsar som skulle ha prytt några överlakan för 50 år sedan, men som hamnat i en låda och glömts bort.
De är virkade av ett tunt, tunt garn som gott hade kunnat förväxlats med sytråd. Ett fantastiskt handarbete som jag länge kommer att hålla kärt. Självklart kommer jag att använda dem till något där de syns och kommer att uppskattas av många. Kanske blir de en gardin?
Så vill jag ge er trogna som tittar in här hos mig och lämnar små hälsningar, trots att jag är dålig på att uppdatera, ett stort fång rosor tillsammans med en önskan om en fin ny vecka.
~ Maria ~
Så vacker spets, ett fantastiskt arbete din mor gjort.
SvaraRaderaOch rosorna passar ju perfekt in nu när det är vänliga veckan!
Kram/Finas mammis
Ja, eller hur?! Jag tror knappt det finns någon som skulle varken orka eller ha tid att göra något liknande idag. Tack för din hälsning och ha en fin vänlig vecka!
Radera~ Maria ~